Om jag var din tjej

Flicka möter pojke, brottas med sin identitet, får vänner, blir besviken ibland, har en besvärlig relation till sin pappa och bär på en hemlighet. Amanda Hardy är inte som andra, men vem är det? Jag tror många kan känna igen sig i hennes tonårstid även om just hennes hemlighet är att hon föddes som Andrew.

Om-jag-var-din-tjej_plano1Jag rycks med i berättelsen som är gripande och insiktsfullt skriven av Meredith Russo som själv föddes i fel kropp. På marginalen blir berättelsen väl mallad och de givna könsrollerna känns helt avgörande. Killar slåss, men tjejer förintar varandra med ord medan föräldrarna inget förstår. För att inte tala om fördomsberget som är högre än K2.

Samtidigt är det inte så konstigt då den utspelas i amerikanska södern under high school-tiden. Det behöver inte vara så, men i skolan som sammanfaller med vuxenblivandet spelar könet eller snarare att passa in väldigt stor roll. Russo använder också ibland mallen för att överraska oss.

Genialiskt nog är berättelsen upplagd så att nuet där vi får följa Amanda som det går ganska bra för kontrasteras med tillbakablickar på Andrew som fick utstå mycket trakasserier. Det påminner mig om att mobbning inte handlar om den som mobbas utan om mobbarna. Du behöver inte sticka ut särskilt mycket för att bli utsatt för deras vedervärdigheter.

Ibland viftas mobbning bort som ”ungdomssynder”, men tänk på den som fick sår för livet och att en förlorad barndom inte kan fås tillbaka. Det är inte heller alla som överlever. Enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten om transpersoners hälsa förra året uppgav cirka en tredjedel av de som svarat på enkäten att de någon gång försökt att ta sitt liv.

Hur svårt ska det vara egentligen att låta människor få vara den de är? Genom läsningen undrar jag varför Amanda hela tiden ska vara rädd att bli avslöjad. Som vad? Som oäkta? Hon säger det själv bäst: ”Jag har alltid varit tjej, alltid”.

Advertisements

När marken skakar

systerland-roman_55b91f482a6b22618f0cde29I “Systerland” får vi följa Kate som till synes lever ett normalt liv i Saint Louis som gift med Jeremy och mamma till bebisen Owen och den snart tre år gamla Rosie. Tillvaron skakas dock om av den spontana tvillingsystern Vi. De är så tydligt varandras motsatser att det nästan blir överdrivet.

De bråkar ibland, men berättelsens finaste stunder är när de hjälps åt.  Systrarna är båda synska, men det som är en förbannelse för Kate, är en gåva för Vi. Romanens puls är Vi:s förutsägelse om en kommande jordbävning. Genom tillbakablickar som skickligt varvas med nutid drivs vi fram mot det spännande slutet.

Författarinnan behärskar sitt hantverk, men jag irriterar mig på att jaget (Kate) ska kommentera allt så att väldigt lite lämnas åt läsaren. En miss i översättningen som stör är systerns namn, Vi, då jag ett flertal gånger förväxlar det med “vi”. Sammantaget är det en gripande historia där jag verkligen vill veta hur det ska gå för systrarna.