Årets bästa böcker (som jag läst 2018)

Årets läsning, liksom topplistan, präglas dels av vårens resa till Pars, dels av den vanliga blandningen spänning, politik och kärlek som jag gillar. De flesta nyskrivna, men som sig bör också ett par klassiker.

Bubblare: Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda
Blodlokan av Louise Boije af Gennäs
En vinter i Paris av Jenny Oliver

10) Viljans makt av Mats Uddin
Spännande debut av Mats Uddin som jobbat på arbetsmarknadsdepartementet och nu skriver om den nyblivna arbetsmarknadsministern Caroline Silfversparre. Särskilt läsvärd är skildringen av händelserna i efterdyningarna av Unionsupplösningen med Norge 1905.

9) Den tredje passageraren av Tony Johansson
I likhet med nr 10 en stark debut av en person som befunnit sig i politikens närhet, men här också journalistiken. Den historiska bakgrunden är den svenska regeringens utvisning av två svenskar till Egypten, vilket skedde på uppdrag av CIA.

8) Kvinnan i fönstret av AJ Finn
Hudnära thriller med Hitchcock-känsla som fortsätter vågen av mysterier sedda ur ögonen på ett opålitligt vittne som inleddes med Kvinnan på tåget. Här följer vi Anna tillika dr Fox som bor i en stor villa i New York. Det är periodvis klaustrofobiskt spännande, men lite ojämnt och ibland ett väl utbroderat språk.

7) Tsarens dotter av Gill Paul
Episk kärlekshistoria om vad som kunde ha hänt i spåren av den ryska revolutionen. Välskrivet och fascinerande. Äventyret börjar med ett försvunnet halssmycke.

6) Carol av Patricia Highsmith
Denna klassiker från 1952 är en roman om utsatt och förbjuden kärlek, men också om en ung kvinnas vuxenblivande. Språket är oerhört bra och många scener imponerar. Samtidigt verkar Carols beteende ibland väl irrationellt och Richard stör handlingen. Kanske är det medvetet då han mycket väl representerar samhället och sin tids normer.

5) Silvervägen av Stina Jackson
Utsågs av Svenska Deckarakademin till årets bästa kriminalroman. Gestaltningen av pappan som månad efter månad, långt efter att andra slutat, ger sig ut på vägarna för att leta efter sin dotter är hjärtskärande. Anledningen att den inte når pallen är att jag känner igen intrigen allt för väl och börjar tröttna på det omänskliga våld unga kvinnor utsätts för i många deckare.

4) Höstvind & djupa vatten av H-K Rönnblom
Kanske just därför var det så skönt att läsa denna klassiska pusseldeckare, skriven 1955, av en av de stora svenska deckarna, bredvid Maria Lang på 50- och 60-talet. Adjunkten i historia Paul Kennet söker, likt en svensk Poirot, sanningen ned hjälp av fakta och rimligt tänkande. Bra intrig. Och humor!

3) Ensam i Paris av Jojo Moyes
Väldigt franskt, åtminstone för en utomstående, som i den ena kortromanen “Smekmånad i Paris” med Eiffeltornet, kön till Musee d’Orsay och en fattig konstnär. Också fint att lära känna Sophie från Sophies historia, märks att det är en helgjuten karaktär. Favoriter av novellerna: Rånarna, Tretton dagar med John C och Margot. Det handlar mycket om revansch och återfått självförtroende, förvisso genom ting, men de är rekvisitan som finns nära till hands i ett konsumtionssamhälle. Nyckelmening: ”När blev hon egentligen den kvinnan?”

2) Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och Annie Barrows
En ljuvlig berättelse om författaren Julie som genom brevväxling lär känna människorna på ön Guernsey som bildade ett litteratursällskap under andra världskriget. Proppfylld av anekdoter hur de klarade krigets umbäranden. Mycket hoppfull och alldeles underbar.

Trumvirvel…

1) Ekon av längtan av Tamara McKinley
Av de böcker på franskt tema, av alla böcker jag läste under året, var det en som stack ut, vars berättelser följde med mig länge. Och var den där läsupplevelsen som tar en med storm. Utspelar sig i likhet med nr 2 delvis under krig, här spanska inbördeskriget, men det börjar och slutar med utblicken över floden Seine, från ett hus vid Pont Neuf.

Advertisements

Om jag var din tjej

Flicka möter pojke, brottas med sin identitet, får vänner, blir besviken ibland, har en besvärlig relation till sin pappa och bär på en hemlighet. Amanda Hardy är inte som andra, men vem är det? Jag tror många kan känna igen sig i hennes tonårstid även om just hennes hemlighet är att hon föddes som Andrew.

Om-jag-var-din-tjej_plano1Jag rycks med i berättelsen som är gripande och insiktsfullt skriven av Meredith Russo som själv föddes i fel kropp. På marginalen blir berättelsen väl mallad och de givna könsrollerna känns helt avgörande. Killar slåss, men tjejer förintar varandra med ord medan föräldrarna inget förstår. För att inte tala om fördomsberget som är högre än K2.

Samtidigt är det inte så konstigt då den utspelas i amerikanska södern under high school-tiden. Det behöver inte vara så, men i skolan som sammanfaller med vuxenblivandet spelar könet eller snarare att passa in väldigt stor roll. Russo använder också ibland mallen för att överraska oss.

Genialiskt nog är berättelsen upplagd så att nuet där vi får följa Amanda som det går ganska bra för kontrasteras med tillbakablickar på Andrew som fick utstå mycket trakasserier. Det påminner mig om att mobbning inte handlar om den som mobbas utan om mobbarna. Du behöver inte sticka ut särskilt mycket för att bli utsatt för deras vedervärdigheter.

Ibland viftas mobbning bort som ”ungdomssynder”, men tänk på den som fick sår för livet och att en förlorad barndom inte kan fås tillbaka. Det är inte heller alla som överlever. Enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten om transpersoners hälsa förra året uppgav cirka en tredjedel av de som svarat på enkäten att de någon gång försökt att ta sitt liv.

Hur svårt ska det vara egentligen att låta människor få vara den de är? Genom läsningen undrar jag varför Amanda hela tiden ska vara rädd att bli avslöjad. Som vad? Som oäkta? Hon säger det själv bäst: ”Jag har alltid varit tjej, alltid”.

När marken skakar

systerland-roman_55b91f482a6b22618f0cde29I “Systerland” får vi följa Kate som till synes lever ett normalt liv i Saint Louis som gift med Jeremy och mamma till bebisen Owen och den snart tre år gamla Rosie. Tillvaron skakas dock om av den spontana tvillingsystern Vi. De är så tydligt varandras motsatser att det nästan blir överdrivet.

De bråkar ibland, men berättelsens finaste stunder är när de hjälps åt.  Systrarna är båda synska, men det som är en förbannelse för Kate, är en gåva för Vi. Romanens puls är Vi:s förutsägelse om en kommande jordbävning. Genom tillbakablickar som skickligt varvas med nutid drivs vi fram mot det spännande slutet.

Författarinnan behärskar sitt hantverk, men jag irriterar mig på att jaget (Kate) ska kommentera allt så att väldigt lite lämnas åt läsaren. En miss i översättningen som stör är systerns namn, Vi, då jag ett flertal gånger förväxlar det med “vi”. Sammantaget är det en gripande historia där jag verkligen vill veta hur det ska gå för systrarna.