På spaning i Paris

Det är inte lugnet som inspirerar på Café de Flore. Även mitt på eftermiddagen är det full fart och livliga, välljudande diskusioner över de rödklädda stolarna som behållit samma art deco stil sedan Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir satt här.

IMG_0362Hovmästaren rättar till glasögonen efter att ha rättat till en av de många männen i vit skjorta och svart väst som är på hugget och ofta står i kö utanför skrubben till kök där kaffet tillreds, sallader och champagne tas fram.

Till mig kommer en karaff vatten innan jag ens hunnit titta på menyn, vilket behövs denna dag när solen gassar. Jag hade hoppats möta våren i Paris. Kunde inte tro, då det nyligen snöade här, att det skulle vara som svensk sommar, minus regnet.

På Café de Flore finns inga böcker och heller inga hyllor som hos sin lika ikoniska granne, Les Deux Magots, där Djuna Barnes och hennes vänner i Paris litterära kretsar hade sitt andra hem. Däremot hörs ingen musik då det intellektuella utbytet ska stå i centrum.

Det sägs att caféet fortfarande är populärt bland författare, men här märks också att det ligger i Paris modekvarter, bredvid Louis Vuitton. Många gäster är chickt och stilrent klädda utan att rädas glada färger.

När jag ska beställa en café au lait och en croissant som legenden säger Marcel Proust levde på, stöter jag på patrull. Croissanter hör frukosten till och är slut, men de har rostat bröd. Jag prövar det och minns min barndoms frukostar. Även då var smöret för hårt, om det inte tagits ut i tid.

Simone hade rätt, det går att skriva på Café de Flore. Runt omkring mig pågår livet och mycket av litteraturen föds i ett sorlande nu. Antingen inåt, av egna tankar och minnen som väcks, eller utåt av sådant som händer runt författaren som lär sig att bli en allt skickligare observatör.

Då händer det, en kortklippt parisare i en löst sittande tröja tar fram anteckningsboken och skriver några rader. Om vad? Det vore ofint att snoka, men kanske några oförglömliga rader; L’homme est défini comme un être humain et une femme comme une femme – chaque fois qu’elle se comporte comme un être humain, elle est censée imiter le mâle (ur Det andra könet).

Caféet delar ut ett årligt pris, prix de Flore, till en lovande författare som förutom pengar berättigar till ett glas vin – varje dag under ett år. Jag undrar om det gör skrivandet lättare eller svårare.

Själv dricker jag ur det sista av kaffet och njuter av att ha varit här. En i raden av alla som önskat fånga mänskligheten med sin penna.

Advertisements

Årets bästa böcker (som jag läst 2017)

Årets läsning och lista har ännu mer än tidigare år ett tydligt tema; starka kvinnor som driver handlingen och männen mot den dramatiska, våldsamma upplösningen. Och så några undantag, bland annat en brännhet fackbok som nominerades till Augustpriset.

Bubblare: Prio ett av Emelie Schepp
Den enkla sanningen av Mark Johnson

10) Smärtans hus av Jo Nesbö
Nesbö har i likhet med femman ett språk som i sig gör det spännande att läsa. Vissa scener är fantastiska och intrigen bra, men kanske har tiden runnit ifrån boken som skrevs 2002. Vissa karaktärer känns också allt för stereotypa. 

astragal9) Astragal av Albertine Sarrazin
Inledningsvis blir jag knockad, av Patti Smiths förord, av Sarrazins språk, men mest av attityden – wow. Berättelsen är delvis självbiografisk och börjar med att hon flyr från fängelset. Sedan tappar den fart och det blir väl mycket av hennes väntan på sin älskade Julien. 

8) Brandvakt av Sven Olov Karlsson
En fackbok spännande som en deckare med en död och flera tänkbara skyldiga. Markberedaren? Skogsbolaget? Räddningsledare som gjorde felbedömningar? Eller någon annan som kunde gjort oss mer redo för denna väldiga skogsbrand som härjade i Västmanland 2015.

7) Jerusalem del 1 av Selma Lagerlöf
En svensk klassiker där denna första del utspelar sig i byn Nås i Dalarna i slutet på 1800-talet. Genom skicklig gestaltning skildras en grupp människor mitt under väckelsen i spänning mellan Jerusalem och hembygden, mellan uppbrott och trygghet. 

6) Liv av Mikaela Bley9789175037554_200x_liv_pocket
TV4-reportern Ellen Tamm drabbar mig i klass med Therese Bohmans kvinnor. Hon bryter också med normer på ett liknande sätt. Efter ett sammanbrott tvingas Ellen till föräldrahemmet, slottet Örelo på landsbygden. Intrigen är bra med de rätta vändningarna, men får något av upprepning över sig och det blir mycket att reportern tjatar på sin poliskontakt att berätta saker.

5) Inland av Arne Dahl
Katt och råtta-leken fortsätter i andra delen av Dahls nya serie. Jag imponeras av språket, karaktärerna, vändningarna och de skickligt utplanterade villospåren. Det blir dock allt för konstruerat på slutet. 

4) Annabelle av Lina Bengtsdotter
Hyllad debut som även jag gillade. På samma tema som “Liv”. Det som sticker ut är atmosfären, hur väl Bengtsdotter fångat känslan att komma tillbaka till den där platsen och hur beteenden går i arv.  

3) Älskaren av Marguerite Duras
Jag inser att de flesta av böckerna på listan är nära besläktad med någon annan och att komplicerad kärlek ofta hamnar högt upp på mina listor. Så även i år. I Duras klassiker är det relationen mellan dottern och den manlige älskaren, eller snarare mellan dottern och hennes moder. I likhet med listans etta vänder och vrider Duras på frågan om makt i relationen, vem som förför eller förstör för vem. 

97891462336022) Husdjuret av Camilla Grebe
Årets kriminalroman blev också min favorit i genren. Grebe tar det “Liv” och “Annabelle” gjorde riktigt bra ett steg längre. Porträttet av den återvändande polisen Malin är starkt, men det som får berättelsen att blomma ut är Jakes personlighet, Hannes olycka och hur det som sker i denna avkrok har bäring på oss alla. 

Trumvirvel…

1) Aftonland av Therese Bohman
En av mina favoritförfattare är tillbaka med en riktig understrykare. Huvudpersonen är äldre och har en Position; professor i konstvetenskap, men ensamheten gestaltas lika hjärtskärande som i “Den andra kvinnan”. Och tillfälligheten i den lycka som uppstår. 

Not 1: Jag har såklart läst min egen “Fredsdrottningen”, men i ett utslag av ödmjukhet väljer jag att inte ta med den på listan.

Not 2: Tidigare års listor finns att läsa här.

Akademins korta lista

På torsdag är den stora dagen när Sara Danius står vid den världsberömda dörren. Här kommer exklusivt för bloggen den korta listan med de aktuella kandidaterna, utan inbördes ordning.

165e8b29596208e22fbdb33bead200e1Nawal El Saadawi som riskerat allt för att med sitt berättande flytta fram gränserna för kvinnors rättigheter, för hela mänskligheten. Hon avskedades från sitt arbete, har blivit censurerad och satts i fängelse, men inget har hindrat denna produktiva författare som är en av arabvärldens viktigaste röster.

Svetlana Aleksijevitj som med dokumentärromanen och en fantastisk prosa ger kött och blod till vad som händer i Ryssland. Hon kan ges det pris som Ryzard Kapuchinski aldrig hann få.

Nina Bouraoui slog igenom ordentligt 2005 med ”Mina onda tankar/Mes mauvaises pensées”. Hennes febriga poetik i gränslandet mellan olika identiteter (flicka/kvinna/man/fransk/algerisk) gräver djupt i de mänskliga livsvillkoren av idag.

Maryse Conde från Guadalope låter oss komma oerhört nära de kvinnor och män som tvingas leva med kolonialismens konsekvenser, med skammen av en våldtäkt, av ett oönskat barn, av att ha svikit bilden av sig själv. Hos Conde blir det konkret och mörkt, men aldrig svalt eller hopplöst. Livet går vidare, på något sätt.

Margaret Atwood behärskar många genrer och har i sitt långa författarskap använt såväl tragikomiken, dystopin, spökhistorien som science fiction för att berätta om kvinnors livsvillkor på ett banbrytande sätt.

Slutligen, vem tror du får priset?

Hej!

90ee559b0a9e211602caaec6a3ad7666_largeHär kommer jag att samla mina tankar om både skrivande och läsande av böcker. Ämnen och genrer lär variera, men det blir mycket deckare, romantik, chick-lit och Frankrike. De senaste dagarna har varit underbara med 10-12 plusgrader, solsken och smäktande vårvindar. Det får mig att drömma om en nybakad croissant, så stor att jag bara äter halva. Framför mig ligger Modianos “Dora Bruder”, på väggarna svartvita fotografier. En ballerina skådar djupt koncentrerad upp mot takbjälkarna. Vid bordet bredvid rättar damen i rött till en hårslinga. Imorgon ska det bli kallare, men idag är det vår och den smakar bäst i Paris.

Puss och kram