På spaning i Paris

Det är inte lugnet som inspirerar på Café de Flore. Även mitt på eftermiddagen är det full fart och livliga, välljudande diskusioner över de rödklädda stolarna som behållit samma art deco stil sedan Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir satt här.

IMG_0362Hovmästaren rättar till glasögonen efter att ha rättat till en av de många männen i vit skjorta och svart väst som är på hugget och ofta står i kö utanför skrubben till kök där kaffet tillreds, sallader och champagne tas fram.

Till mig kommer en karaff vatten innan jag ens hunnit titta på menyn, vilket behövs denna dag när solen gassar. Jag hade hoppats möta våren i Paris. Kunde inte tro, då det nyligen snöade här, att det skulle vara som svensk sommar, minus regnet.

På Café de Flore finns inga böcker och heller inga hyllor som hos sin lika ikoniska granne, Les Deux Magots, där Djuna Barnes och hennes vänner i Paris litterära kretsar hade sitt andra hem. Däremot hörs ingen musik då det intellektuella utbytet ska stå i centrum.

Det sägs att caféet fortfarande är populärt bland författare, men här märks också att det ligger i Paris modekvarter, bredvid Louis Vuitton. Många gäster är chickt och stilrent klädda utan att rädas glada färger.

När jag ska beställa en café au lait och en croissant som legenden säger Marcel Proust levde på, stöter jag på patrull. Croissanter hör frukosten till och är slut, men de har rostat bröd. Jag prövar det och minns min barndoms frukostar. Även då var smöret för hårt, om det inte tagits ut i tid.

Simone hade rätt, det går att skriva på Café de Flore. Runt omkring mig pågår livet och mycket av litteraturen föds i ett sorlande nu. Antingen inåt, av egna tankar och minnen som väcks, eller utåt av sådant som händer runt författaren som lär sig att bli en allt skickligare observatör.

Då händer det, en kortklippt parisare i en löst sittande tröja tar fram anteckningsboken och skriver några rader. Om vad? Det vore ofint att snoka, men kanske några oförglömliga rader; L’homme est défini comme un être humain et une femme comme une femme – chaque fois qu’elle se comporte comme un être humain, elle est censée imiter le mâle (ur Det andra könet).

Caféet delar ut ett årligt pris, prix de Flore, till en lovande författare som förutom pengar berättigar till ett glas vin – varje dag under ett år. Jag undrar om det gör skrivandet lättare eller svårare.

Själv dricker jag ur det sista av kaffet och njuter av att ha varit här. En i raden av alla som önskat fånga mänskligheten med sin penna.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s